Som jag berättade tidigare så skulle jag iväg på ett möte idag. Jag träffade en karl som ska försöka hjälpa mig att komma på fötter igen nu och försöka hjälpa mig att fixa skolan. Vi pratade lite allmänna grejer om familj, vänner, fritid och skola men också om känslor som är lite svårare att förklara.

Det var bra att jag inte gick dit med fördomar för det både började och slutade rätt så bra faktiskt! Så nu ska jag dit på måndag igen och se vad jag lyckats/inte lyckats med.

Nu har jag packat lite grejer ifrån pappa så nu fattas bara datorn i väskan. Jag åker hem till Sanna ikväll för att hitta lite lugn och ro. Det blir en massa pluggande och en tidig kväll skulle jag tro, nu jävlar ska jag göra det här.

Jag har aldrig känt mig så misslyckad som människa och så äckligt dålig som jag gör just nu. Det finns ingenting jag klarar av själv och jag känner mig som en barnunge. Vill bara ha skolan överstökad nu och få flytta härifrån! Ingen kan förstå hur mycket jag längtar till balen och studenten, ingen..

Tack alla runt omkring!