var tar tiden vägen?
Hej hörrni!
Nu var det ett tag sen kan man säga. Jag har haft fullt hus hela tiden med galenheter, mys och sommardagar :)
Just nu sitter jag dock med en klump i magen. Matilda och jag kom precis på att hon har elva dagar kvar här på Böda medan jag har arton dagar kvar.
Var tar tiden vägen? Var har sommaren tagit vägen med oss? Det kändes som om jag nyss sa hejdå till Vanessa och Rikard i Gävle, som om det var två veckor sen jag såg pappa och lillesyster Line gråta inne på mitt nya hem här på campingen innan deras färd mot Gävle igen började.
Det är blandade känslor. Jag har träffat en person här som jag tycker om riktigt mycket och som verkligen har behandlat mig som en prinsessa. Det har hänt riktiga jobbiga saker här som jag hellre hade hanterat hemma där jag kunde haft mammas armar om mig. Alla människor här som jag umgås med, dom ska jag bara lämna om två veckor.
Jag kommer inte ihåg att det var såhär jobbigt så långt innan man slutar. Alla runt omkring en här är ens familj. Gatuköket och restaurangen föder en varje dag, vännerna tar hand om en, man tar hand om sina vänner, man träffar nytt folk varje dag som har ett inflytande på ens liv, vandrarhemmet/Matildas husvagn är ens hem..
Samtidigt så längtar jag så fruktansvärt mycket efter min familj. Mer än vad jag gjorde förra året kan jag säga. Jag vill bara ruffsa om i lillebrorsans hår och se han bli skitgrinig. Jag vill krama om min mamma och min pappa, jag vill jävlas med min låtsaspappa och bara snacka skit med min lillesyster.
Jag vill se min storebror och hans familj växa (rättare sagt se Elisabeths mage växa) och jag vill se hur Jacob växer. Mycket händer under två månader trots att det känns som om tiden går äckligt snabbt!
Ni som inte testat att åka iväg själva och kasta er ut in i nånting nytt; gör det! Det finns så mycket underbara människor överallt som man kommer sakna ihjäl sig över när man åker hem, samtidigt som man faktiskt förstår hur mycket familjen betyder och hur mycket man behöver dom när man väl får träffa dom igen.
Var tar tiden vägen?
Nu var det ett tag sen kan man säga. Jag har haft fullt hus hela tiden med galenheter, mys och sommardagar :)
Just nu sitter jag dock med en klump i magen. Matilda och jag kom precis på att hon har elva dagar kvar här på Böda medan jag har arton dagar kvar.
Var tar tiden vägen? Var har sommaren tagit vägen med oss? Det kändes som om jag nyss sa hejdå till Vanessa och Rikard i Gävle, som om det var två veckor sen jag såg pappa och lillesyster Line gråta inne på mitt nya hem här på campingen innan deras färd mot Gävle igen började.
Det är blandade känslor. Jag har träffat en person här som jag tycker om riktigt mycket och som verkligen har behandlat mig som en prinsessa. Det har hänt riktiga jobbiga saker här som jag hellre hade hanterat hemma där jag kunde haft mammas armar om mig. Alla människor här som jag umgås med, dom ska jag bara lämna om två veckor.
Jag kommer inte ihåg att det var såhär jobbigt så långt innan man slutar. Alla runt omkring en här är ens familj. Gatuköket och restaurangen föder en varje dag, vännerna tar hand om en, man tar hand om sina vänner, man träffar nytt folk varje dag som har ett inflytande på ens liv, vandrarhemmet/Matildas husvagn är ens hem..
Samtidigt så längtar jag så fruktansvärt mycket efter min familj. Mer än vad jag gjorde förra året kan jag säga. Jag vill bara ruffsa om i lillebrorsans hår och se han bli skitgrinig. Jag vill krama om min mamma och min pappa, jag vill jävlas med min låtsaspappa och bara snacka skit med min lillesyster.
Jag vill se min storebror och hans familj växa (rättare sagt se Elisabeths mage växa) och jag vill se hur Jacob växer. Mycket händer under två månader trots att det känns som om tiden går äckligt snabbt!
Ni som inte testat att åka iväg själva och kasta er ut in i nånting nytt; gör det! Det finns så mycket underbara människor överallt som man kommer sakna ihjäl sig över när man åker hem, samtidigt som man faktiskt förstår hur mycket familjen betyder och hur mycket man behöver dom när man väl får träffa dom igen.
Var tar tiden vägen?
